sytanten

Angelica och jag hade alldeles för mycket söndag i kroppen, så vi klädde på oss våra varmaste kläder och gick ut. På baksidan av huset vi bor i är det åkrar så långt man kan se. Ikväll var det bäcksvart, stjärnklart och dimmigt, vi tog satts, andades in och sprang rätt in i mörkret och dimman. Snön gick upp till knäna och det var väldigt befriande att springa rätt ut i ingenting, i tomt. Vi la oss ner på rygg i snön och tittade upp på himlen.
Vi ska gå ut igen om en stund, men då ska vi ta med oss Susanna.