sytanten

Igår kom min mamma och pappa med släpvagnen och hämtade mina tre flyttkartonger och lite annat smått och gott. Swisch sa det och en timme senare var mitt rum inte riktigt mitt längre. Ekande tomt.

Just nu har jag vitchokladkladdkakemuffinsar med hallon i ugnen som jag ska bjuda min fina lilla klass på, en sista fika innan vi vinkar -hejdå vi måste ses snart igen-. Det känns väldigt sorgligt att behöva säga adjö och även fast jag säger "vi ses i morgon" vet jag att den här gången gör vi faktiskt inte det.

Nu ska jag ta ut muffinsarna ur ugnen och börja flyttstäda...suck.